Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

.

Ser ut som ett missbruk, för jag e själsjuk, nersölad vaxduk, blöt jävla näsduk, fogad med murbruk.

Packad vid bordet, tappat fucking ordet, ingen styrman vid rodret, söker ej berusning, förlorat sin förtjusning, sanningen är, att jag sitter här, för jag väntar, sitter o gläntar.

Min blick, söker hon som gick, hon såg mitt skick, hör klockan säga tick.

Vi hade ett samtal som fick mig att ränna, desperat efter att känna, mina ord mig nu bränna, får sällan kontakt, som en omöjlig takt, inget instrument jag kan spela, men jag vill kunna dela, dela mitt liv, slippa den kniv, som skaver mitt bröst, vill höra en röst, som kan skänka än tröst.

Så när jag väl känner, jag etsar mig fast, blir till en last, tar ingen rast, blir ej förstådd, kan inte bli nådd, en desperat jävla narr, ögon med starr, ser bara mänskan som delar den känslan.




Fri vers (Spoken word/Slam) av örn
Läst 305 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-11-16 03:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

örn

Senast publicerade
.
Människa
.
.
.
Mannen på våning 7
.
.
* Se alla