drömmer mig bort i eoner
kastar loss längs kosmisk gren
fäster blick bortom horisont
av brinnande smaragdeldsken

väl där framme mig skådespel vänta
av gudar från avbilder fria
skapta i vatten
stöpta i lera
entropi som för evigt förnya

formlösa lemmar med ägare ämna
mitt perspektiv vrida i ultrarapid
beröring som önskar mitt inre att rämna
en underlig värme som tycks mig blid

finner mig sedan på rimfrostig gata
hektiska tillhåll mig stilla förnimma
om uråldrig strävan att kroppen försaka
om nattens spektakel och hisnande dimma