Ett stycke för harang och en punkt
När ett hopp i en grynna, ritar tystnad på ett ark, grunnar tid som är liv, gnuggar bly med min hand, suddar ut ett hjärta, står i brand. Gör en liknelse, liksom ler utan djup
Bullrar ord, doftar sött, som en slana är ett liv, rullar runt i det slöa, ser ett taskspel, ganska klart över staden finns ett stjärna, fyller drömmar med grus
Räknas bort av en annan, skriker KUK ja, det var fel
Skriver vidare för att tänka, låter vinden friska i, sover regn som en älskad, letar lika och ger upp, du är nära men inte alls
Flår en reva, räknar steg, gör ett hopp till en lykta, ser ett brinnande skred
Hör du dessa ord?
Djuret sover i sin grotta, ler åt lugnet, i stormen finns ett jag
Dina händer, de är blå
Vänder om, tecknar streck till en tavla åter vidare, i en skugga, finns ett du
Ska sluta babbla, göra turbaner, av en harang vira ord kring en näsa och fylla tomheten med en punkt. |
Nästa text
Föregående Kozo |