Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Elegi över en stad

 

Dagen regnar mot kväll. Stadens leende sjunker. Asfalten rinner i moll. Sakta passerar jag horisonten. Det är där det outtalade finns. Hudnära. Skavsåren. Bär vittne om en annan tid. Det finns ett utrymme mellan. I det kan jag falla fritt. Utan luftmotstånd. Utan dig i min djupandning. Din beröring fraserad i ultramarin. Kroppar som sjunger en ordlös sång. En borttonad kadens. I mörkerrum blir allting tydligare. Ditt ansikte genomträngande. Min näthinna skapar ditt mönster. I regnbågens hinna ser jag. En spegling mot stadens ögonlock. Insprängd. Sekunden innan de sluter sig. En blinkning och borta med ens. Staden är regntung igen. Molnskuggor gäckar den. Jag går genom kvällens gator. Där uppe syns natthimlen. 

 

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Jenny Leine VIP
Läst 640 gånger och applåderad av 55 personer
Utvald text
Publicerad 2017-11-18 03:09



Bookmark and Share


  Tindrande-Vind
Vad duktig du är på skriva <3
2019-06-29

  Kensy65 VIP
Jag gillar din text på det sätt du framför den. Texten är som ett konstverk där det är upp till läsaren att sätta ihop och tolka meningarna på och på så sätt kommer texten att få lite olika innebörd vid varje lästillfälle, du ger mig orden och jag skapar många inre upplevelser utifrån de meningar som du bjuder mig på. Du är bra!
2019-06-29

  Tove Meyer
Så nedrans vackert!
2018-05-22

  DavidM VIP
Prosa som gjuter in sig mellan mellanrummen. Den förflyttar sig sömlöst mellan sinnliga lager, och rundar av på något skönt sätt med en fin kvällspromenad. Det är kraftfull diktning att ta del av. Grattis också till stjärnan!
2018-05-22

  KattenKin VIP
Har inte läst ordagrant i flödet där avund tycks ha flödat från någon kvinna som upplever konkurrens istället för att njuta av ordens andning. Jag tycker de korta meningarna är effektfulla, förstärker ord som djupandning, utrymme emellan, etc.
Texten är oerhört vacker, och vad det gäller ord, så finns det inte så många som är oanvända, bara nya konstellationer, och det tycker jag du klarat galant här!
2018-04-15

  DominiQueen VIP
Å eloge... åååh den där sucken som att hitta hem ... i något kärt och bekant ... efter en låååång vandring i ökenstäder befolkad av döda marionetter... äääntligen ...
TACK
Bokmärks, en heder att spara i samlingen.
LoveShine DominiQue
2018-02-16

  aol
Fyndigt svingar du pennan i din fina prosapoesi
2018-01-25

  Ninananonia VIP
En vacer stad
2017-12-08

    ej medlem längre
En text som berör många starkt. Du inspirerar.
2017-11-30

  ULJO VIP
Njutbart att läsa
2017-11-21

  Joakimnordbrandt VIP
Här ger du åter igen bevis på din poetiska lyhördhet för känslor och suggestion. Din fantasi bjuder på en vilja i texten, en egen ådrivande vilja som får texten att leva vidare av sig själv. Som vanligt fängslas jag av dina texter och denna inspirerar mig vidare till egna tankar och idéer. Mycket bra!
2017-11-19

  petter rost VIP
Till mig ett rasande fint prosapoem – utan att ge mig i kast med vad som gentligen, enl. handboken, är ett prosapoem och inte ett lyriskt. Ett eller kort prosastycke med poetiskt skimmer... DET SKITER JAG I! Och tar emot denna lilla "text" med sitt pärlband av för mig sammanhängande men enskilda innebörder, framställda i metaforer och bilder som – likt ismi af apa säger, målade i vattenfärg. Texten är mig – sprängfull!
2017-11-19

  överlevaren VIP
En fröjd att läsa!
2017-11-19

  Marita Ohlquist VIP
Texten är en strålande stjärna på poeternas himmel!
2017-11-19

  Lars Hedlin VIP
I närhet och i känsla skriver du vackert och berörande <3 kram
2017-11-19

    ej medlem längre
Alicija Lappalainen vs Jenny Leine

(Min text här kan innehålla språkliga fel, men jag har inte tid att vänta för att se dem)

Enligt min mening grundas kritiken nedan på ”gubbväldetextteori” och av problem med att kunna läsa text över huvud taget, vilket i sin tur mynnar ut i en direkt elakhet. Vilket är den direkta orsaken till att jag en gång till skriver om denna text, eller bättre: om kritiken av den. Planen är också att jag skall ta upp den här kritiken vid tråden.

Och i vanlig ordning kommer jag inte att fatta mig kort. Jenny Leine har givit ett ödmjukt svar på kritiken. Jag är inte ödmjukt. Jag kan 'text'. Jag ägnade mig åt texttolkningen långt innan jag kunde läsa och nu är min kropp snart aska. Dessutom är jag dyslektiker vilket gör att jag kan 'text' än bättre.

Här kommer jag att gå i polemik med den som kritiserar. Polemiken kommer jag att ta bort i texten vid tråden. Jag tar mig igenom del för del av kritiken. Det kritiska subjektet skriver
”En text med korta meningar känns småskuren.”

Här bör det väl i rimlighetens namn stå: känns småskuren för mig – det är knappast en auktoritet som här talar: eller kanske skall det läsas så att det är klappat och klart att en poet som Doris Kareva inte får nobelpriset i litteratur. Hon är för småskuren. Var det därför Inger Christensen inte fick? Däremot kan jag tänka mig 'småskuren' som rubrik för kritiken i sig.

”Varje mening lever för sig själv utan att samverka med resten. Tanken utvecklas inte utan försvinner plötsligt i nästa bild.”
Här är det till och med svårt att tro vad jag läser. Men jag kan inte se det på annat sätt än att Kritikern har svårt med att läsa just text; frågan är om de semantiska fälten någonsin går isär. Gör de det är det efter tredje meningen. Kritikern får gärna bevisa motsatsen. Lägg gärna upp ett schema hur informationsmarkörer saknas från del till del, från mening till mening eller hur Kritikern nu vill ha det. Enligt min mening så påminner faktiskt Jenny Leine här lite om Doris Kareva.

”Dessvärre är de bilderna genom några plattityder som ”hudnära, skavansåren, ordlös sång” etc. ganska förutsägbara.”

Kritiserar man andra gör man väl inte så själv. Jag klickar över till Alicija Lappalainens egen sida. Jag säger bara – ”tjeeeena”.

En seriös kritiker för förstås här ett resonemang om språklig norm. Själv skulle jag spegla det utifrån hur jag uppfattar Julia Kristevas språkteori i denna komplicerade fråga. - Det man inte kan skall man inte skriva om Kritikern.

”Egentligen är det ingen prosadikt utan stoff till ett litterärt alster.

Och så är vi dess bättre i slutet av det här eländet. Att avfärda texten som prosadikt tycker jag är så dumt att jag inte bemöter det. Men gör förstås om det väcker anstöt.

Men nu till elakheten som avgjorde.
Kritikern kan bara ursäktas med att Kritikern har svårt för att läsa text. När man skriver en så här skarp kritik i allmänhet bör Kritikern ha en god bild av den som kritiseras enligt min mening: vad är det för process som pågår. Men här menar jag att det inte är nödvändigt. Det är så uppenbart att här pågår ett sorgearbete och detta sorgearbete reducerar Kritiken till ”stoff till ett litterärt alster”.

Jenny Leine är en av de skrivare jag följer här på sajten. Hon skriver utifrån en traditionell kontext och en känd intertextualitet – om man nu kan göra något annat. Visst!

Hennes storhet är att hon får det att fungera.

Men frågan är: vart är hon på väg. Den dag hon stiger in i sitt språkliga rum: Ja, då Alicija Lappalainen har Du inte hjälpt till. Du har fördröjt vandringen och lagt stenar i vägen.

Vi ses vid tråden hoppas jag.

Och så vill jag tacka Sylvie Vartan och Dalida för hjälpen med detta inlägg.
2017-11-19

    Elisabeth Nilsson VIP
Jag vill inte analysera sönder din fantastiska text. För mig talar dina ord och metaforer till mitt inre, där jag tolkar dem utifrån mig själv. Ord är ofta välanvända, underligt vore det annars.
2017-11-18

    ej medlem längre
underbar text, den talar så så fint för sig själv att jag inte vill störa med nån beskäftig kommentar, utan säger bara; bokmärket är glasklart! applåder såklart!
2017-11-18

  BenGust VIP
Korta, kärnfulla fraser
som små
blinkningar i en
e-moll elegi.


2017-11-18

  Anya VIP
Tycker om hur du i de sista meningarna får texten att landa. Tycker även om inledningen extra mycket:
"Dagen regnar mot kväll. Stadens leende sjunker. Asfalten rinner i moll."

Vackra besjälningar.

Texten känns fri...."utan dig i min djupandning". skönt!
2017-11-18

    ej medlem längre
Förlåt! Jag läste bara de första raderna av Dig. Texten finns ju i Din kommentar. Jag återkommer!
2017-11-18

    ej medlem längre
Är det så att Du av misstag raderade Alicja Lappalainen vill jag Du ber henne lägga tillbaka texten. Jag har mycket att säga om den kritiken: framför allt dess snusförnäma manliga attityd. En attityd som i dagarna bäst förstås genom: vi lever i ett land med en akademi som lyckas hitta två engelskskrivande författare två år i rad. Var det Nobelpriset eller ...
2017-11-18

  Jenny Leine VIP
Kommentar av Alicja Lappalainen som jag råkade radera när jag skulle besvara den:

En text med korta meningar känns småskuren.
Varje mening lever för sig själv utan att samverka med resten . Tanken utvecklas inte utan försvinner plötsligt i nästa bild. Dessvärre är de bilderna genom några plattityder som ”hudnära, skavansåren, ordlös sång” etc. ganska förutsägbara. Egentligen är det ingen prosadikt utan stoff till ett litterärt alster.
Hoppas att ska du betrakta min analys som en konstruktiv kritik ty bara en sådan attityd är både trovärdig och utvecklande.

Mitt svar: Konstruktiv kritik mottages alltid tacksamt. Genretänket idag är något som överskrids och går mot sin upplösning. Kanske skulle texten vinna på att utvecklas och visst finns det några få förutsägbara ord. Innehåller inte alla texter det? Jag vill undvika att analysera mina egna texter, så jag nöjer mig med att säga, utan värdering, att i övrigt håller jag inte med.
2017-11-18

  i af apa
Som en film utan hudlager, direkt in i hjärnan. Det låter kanske otymligt men det är precis tvärtom, ja mycket välskrivet. Ordens färgstämningar löser av varandra i harmoni. får känslan de är skrivna i vattenfärg, för miraklets sekund, här o nu...
2017-11-18

    ej medlem längre
Numera har jag en egen fil för Jenny Leine, där läggs fragmenten ut över vida vita blad. Kartan över kontinenten som är i vardande är ännu otydlig, men inte i allt: som här i denna elegi som bär på ett tydligt frirum. Punkten för kompositionen i sig. Den punkt som inte kan märkas ut med två linjer. Det skrivande subjektet kommer/är/passerar i horisonten. Är inte av denna jord, inte av denna himmel, utan öppnas i mellanrummet. Det här skulle jag säga är mycket elegant. Från och med slutet på andra raden blir frirummet närmast det som skulle kunna kallas en gränssituation – där inga ”rationaliteter” har talan utan estetiken och känslor tar plats efter sina egna lagar. Påminner om en uppenbarelse, allt lyses upp av en outsägbar lykta, men texten försöker och några livs levande ord lyser till som blixtar ”Din beröring fraserad i ultramarin. Kroppar som sjunger en ordlös sång... ...I mörkerrum blir allting tydligare. Ditt ansikte genomträngande. Min näthinna skapar ditt mönster. I regnbågens hinna ser jag. En spegling mot stadens ögonlock. Insprängd.”
”En borttonad kadens” är här utskilt från sammanhanget för att understryka föraningen som kommer att återföra elegin till den slocknande staden. Till den slocknande texten där livet blir lika med under natthimmel utan horisont. Människans inlåsta tid och rum … Det här är välskrivet vill jag lova.

2017-11-18

  Goraxy 89 Orion VIP
Underbart inspirerat och inspirerande text - tankens oemotståndliga flykt i speglingar och virvlande kadenser, mönster projicerade mot näthinnan i varghonans öga där hon står och lyssnar, vädrar i natten.

Mera sådana texter signerade Jenny Leine efterlyses och förhandsbeställs härmed !!!
2017-11-18
  > Nästa text
< Föregående

Jenny Leine
Jenny Leine VIP