det finns inte längre några nyanser

allt är svart, vitt

         brunt

gult           flammande

hett         svalt

   stormande

& i stundens hetta söker sig den

själlösa efter nedkylning i

postmoderna köpcentrum

jag vill bara skrika:

”kan du inte förstå att

att det tar tid

att lära sig improvisera!”

*

jag vill bara skrika

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!”

förlösa himlavalv ur moder

jords sköte

missbruka mina knogar

slå sönder det inrutade

rutnätet i en blossande eldformation

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!”

applådera när busschauffören

lämnar skutan

ge tanten som ramlade av i farten

ett glatt ”hurra!”

ge juridikstudenterna en

sedlighetslära i hur man

inte ska blåsa den lilla människan

med trumpeten

(för det gjorde aldrig Miles Davis)

bränna av prettona i slim fit-kostym

när de hävdar att stan genom det

nybyggda hotellkomplexet har fått sitt

eget Manhattan

och bara ställa mig på bardisken,

vinka till mig de ensamma gubbarnas

uppmärksamhet

låta den överta dagens V75

och få dem att skrika:

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!”

brygga mig en kopp svart kaffe

inte den latte som fick det här

landet på fall

inga cortados, macchiatos eller

annan småborgerlig gräddsörja

här talar vi om svart olja som

fräter sönder magsäcken

utkonkurrerar magsyran

ge mig själv energi

elegi

allt det som erfordras för att

jag ska kunna sparka ut

butikskedjorna

de oärliga guldsmederna

i stället tar jag med mig mina gubbar

från krogen

vi ställer till ett jävla liv i

stugan

och när alla fasadryttare har lämnat

rummet brister vi ut i ett oändligt

och högljutt:

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!

”da dada da dada

da da da da

-salt peanuts, salt peanuts!”