Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Publicerad med andra texter i boken "Nätverkets Pärlor" av Nätverket Skrivande Kvinnor


Skapa något nytt

Ibland önskar jag att jag kunde tappa fattningen totalt. Släppa tyglarna, lossa mina knutar och bli galen.
Inte lyssna på andra, inta oroa mig för deras känslor. Lossa rötterna från marken och slänga dem åt helvete. Krossa glas och rasera murar, inte se dem i ögonen.
Lätta från marken och sväva. Inte slå dem med häpnad, bara på käften. Sväva, flänga, flyga. Se allt från ovan.
Spotta på det onda, det brännande heta, och höra dem fräsa.
Sparka nedåt, svinga uppåt, vända deras värld upp och ned.
Trampa på alla tår, krossa alla trösklar. Ta avstamp från nuet och kasta mig loss, lös ur världens grepp.
Bryta grenar och knäcka stenar. Skita i rim och reson och följa ingen. Leva som ingen, en ny start, ett nytt liv, i en ny värld.
För att födas på nytt måste vi alla brinna. För brinner du inte är du ingen ståtlig Fenix. Brinner du inte så är du redan dränkt och borta, utom räddning.
Den som inte brinner fastnar i limbo. Och i limbo är du förlorad.

Men jag släpper min egen ögonkontakt, tar ett djupt andetag, fortsätter framåt.




Fri vers (Fri form) av GasVargen
Läst 265 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-11-18 23:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

GasVargen