Redan medlem?
Logga in
Omförlåtelsedu ger mig ett slags tryck i huvudet det är som att någon vill bryta sig in det är liksom de av mina tankar som inte fått liv det plågar mig inte men känns alltjämt i hjärtat som när taggen är borta men det svider ändå nyförlösta protester i livets stakade gång Fyllefantomen bordar mitt innehåll ...din tystnad Ett utanför fängelse av dramatik i handens linjer en inre spänning med evig räckvidd som du tog från mig Det såg så mörkt ut men nu stiger solen sakta upp Inte ett moln så långt ögat kan nå. |
Nästa text
Föregående Songbird |