Som när en aftonsång i gräset sjunker in.
Och vinden faller till marken.
Där vi trampat oss bortom det tillgängliga.
Det åtkomliga. Närmat oss det ursprungliga.
Det som inte söker sitt. Utan bara är.
Stilla dröjande. En rastplats för hastande.
En oas mitt ibland oss.