Frågan om litterärt kanon har åter aktualiserats genom kuggningen av politikern 

Ebba Busch Thor, vars parti har ivrat för ett nationellt litterärt kanon; men som visade sin  egna okunskap om tre kända svenska författare vid en utfrågning i direktsänd TV.

Jag kommer att tänka tillbaka på den tid på 1950-talet då jag gick i realskolan. Där hade vi en jovialisk modersmålslärare som var fantastisk. Han hade en dansk/svenskt ursprung, en stor stofthydda och en enorm pondus.

När han satte igång och idkade högläsning för oss elever ur den svenska litteraturens pärlor; då var det verkligen en högtidsstund. Man satt och sög in varje ord, uttryck och stämning. Han var en histrion av den gamla stammen; och var något av en skådespelare. Jag minns särskilt när han läste Kvartetten som sprängdes och han imiterade Karl Ludvigs uttryck. Man satt där som helt förhäxad i den stämning han förmedlade; och efter varje avsnitt längtade man efter att få lyssna till nästa.

Det som jag fick uppleva då, är något som jag önskar att nutidens elever får göra.