Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tänk om...

Stjärnorna lyser klarare än mitt förflutna ikväll - för första gången sedan sommarens änglafall

Förvandlades till ett syndafall av sömnlösa överfall - ett rättsfall för hycklare och professionella tyckare

Inga balkonger att hoppa från, inga murar att övermanna, inga ljudbarriärer att spränga, inga batonger i sikte

                   ~~~

En komet smeker mitt ansikte och jag ropar, tills rösten stupar:

"Låt mig klättra uppför månens skrattgropar. Hennes kyssar är min gnista

"Rymden ryms inte inuti en stålkista!"

Första snön har fallit, alldeles tafatt och full av skratt - vi var inget undantag

Innan allt kom att handla om hårda tag och ännu hårdare slag

                   ~~~

Inkludera detta i din dagbok:

"Tänk om...

"Vi mötts i november - hade vår kärlek fått vintern att kuttra och rodna, istället för att huttra och hårdna?

"Åtminstone så ekorrarna slapp svälta, när isen på trappan som leder upp till Stationsgatan, vägrar att smälta

"Visste redan namnet på vårt första barn - såg framför mig hur det tappade sin första mjölktand

"Föreställde oss på toppen av Huayna Picchu, vi sprang under ett paraply i London och gick vilse i Brooklyn"

               ~~~

Några timmar senare vaknade jag ur en mardröm. Vanligtvis minns jag inget

Det stod skrivet i bläck på en vägg att mitt hjärta levt i skräck

Bestämt sig för att dra ett streck - pulsen hade långsamt planat ut

Som när en främling tar på sig ytterkläderna och man ligger kvar i sängen. Tio steg mellan ens hud och dörren

Brukar ni också känna att det är sömnen som är vaken, medan ni är vakna endast om ni sover?

              ~~~

Om två dagar är det återigen dags att pendla fram och tillbaka. På femtio minuter hinner jag åka jorden runt och drömma fram en evighet av ord

Tänk om...

Näcken gömde sig i Svartbäcken - numera en blek äng - och tågen gick i tid. Märkligt att ständigt leva i förtid

En oskriven dödsruna, en haltande arbetsmula, en tyngdlös kanonkula, ett foster som vägrar komma ut, långt efter att resan tagit slut

             ~~~

Eftermiddagen var grå. Ovanför molnen är himlen alltid blå. Du hade rätt: asfalten vill mig inget illa. Tänker inte sitta stilla!

Alltför länge har jag överlevt på ris och vatten. Envis som den där katten, min gamle rival - hette han Arne?

En flyttfågel utan fjädrar, en sökare utan kompass. En världsmedborgare utan pass

Gör plats, jag är på väg någonstans - långt bort från landet ingenstans!




Fri vers (Fri form) av Rafael X
Läst 440 gånger
Publicerad 2017-11-20 16:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Rafael X
Rafael X