Kanske är det inte så farligt att stanna upp, att köra över de känslor man gjort till sina. Det liv man är fångad inom, en sfär av emotionella lager, idéer och koncept – en värld född att fungera. Och detta är synsättet som överlever dag efter dag och år efter år, som blir både allt mer invecklat och utvecklat, som vill hålla mig på plats.

När kraften av högre vilja inträder, frigörs systemet, modet inom blir levande. Man testas fram och tillbaka, börjar tvivla och ifrågasätta sig själv och sina inre mönster.
Det som förut tjänade en själv, är nu ord av martyrskap; upplevelser av inre rikedom, fångad i inre beroende. Kanske är man naken i sig själv.

Vi kommer alla till den punkten där det självklara blivit ett fängelse. Antingen förnekar vi det genom lögner, överenskommelser eller som taktiska och sluga egocentriska kontrollbehov. Detta inom oss alla, medvetandet, är högst levande och påtagligt, men högst allomfattande inom sin förståelse. Vem som helst bryter inte ner trolldomen, snarare inser den förtrollade sin frihet genom att rikta blicken mot andra horisonter.