Det måste ha varit skönt att leva
1417 eller däromkring.
Även om de inte kunde njuta
en storstrut karameller eller glass.

De nog inte heller kände till
planeten jordens framfart i rymden.
Det hade bara gjort dem först förskräckta.
Sedan en smula fåfänga.

Därefter rent äckligt stolta.
Men till slut inse sin litenhet,
sitt möjligt utsatta läge
och insett bristen på garderober.
Att antingen gömma sig i eller komma ut ur.