vid midnatt
står vi fast vid att
vi kan andas för varandra

anarkin i denna samtid
den där magin jag fann försvann
förflutna år utan spår
inga vägar att gå

vi kan vandra med varandra

när våra vägar korsades
blev jag fäst
nu hänger jag på din vägg
tills vi också skiljs åt

och du landar i någon annan

då några drömmar krossades
på en fest
som sprickor från spritglas
inget klingar för oss två

sympatin finns där alltid
den där safiren från din hand
men det blir aldrig som då
vi var ensamma tillsammans