Några har under åren, försökt att
övertyga mig om deras sätt att tro,
rätta vägen till gud och om varför
man ska be; den tro de själva ber i.

Jag gillar det inte, men för att inte
verka ohövlig, prövar jag deras tro.

Så med det hemska som jag nu fått
uppleva kan jag bara finna svaret
just här, inom mig själv..

"För att komma till sitt högre jag
måste man gå genom det kollektiva
medvetandet och har man kommit
igenom det, har man kommit långt..
Men vem orkar?
Den som tålmodigt känner
till sin egen självdisciplin.."

-Därför tror jag på mig själv.

"Att skapa sin egen historia,
trots att de säger; den är fel"

-Är inte det en sanning i stark Tro?


(Och naturligtvis behöver vi pauser under dagen)

-Jag fattar inte poängen!

-Jag menar att man ska söka sanningen om gud
inom sig själv och inte genom andra människor.