Jag skrev ett brev till min mamma
det handlade inte om vädret
det handlade om mer än så

Jag tog upp saker ur djupet
sådant som inte går att tala om
smärtan, mörkret, jag bara grävde

Varje ord gjorde ont att skriva
det är inte sådant man ska uppleva
det är inte sådant man ska återuppleva

Jag skrev ett brev till min mamma
varje ord var sant och törnbestrött
och jag tog arken och rev dem itu

till marken singlade smärtan
och mina tårar rann fritt
medan minnena skingrades i vinden

ett sådant brev skickar man inte
låter det gamla vara glömt
i hjärtat gömt

Jag vill se min mamma le
se henne komma mig till mötes
då var då och det är nu vi lever