Hur länge ska jag behöva skratta min egna självdestruktivitet upp i ansiktet
vandra planlöst tills benen ger vika
begrava mina brister och laster under berg
Hur länge kan man egentligen tänkas gå
när slutstationen aldrig ändras och vägen tycks gå baklänges
Febrilt skämtande om hur allting saknar sin mening
glömde mitt ljus på andra sidan
med platsen bredvid upptagen av andra speglar
installera en klapp funktion till solens strålar

Dansa in i mörkret med mig, bara jag kan få se dig
Där paradiset en gång nalkade, i lågornas sista sken.