Swift: Tänk själv? Jo, det blir nog bra! Vi har inga direkta anspråk. Vi möter vårt öde som möss med mössan i hand på en ost som vi äter upp från alla håll, och accepterar att fåtalet möss med förstorad självbild glider runt gratis ovan grottekvarnen och slår blå dunster i ögonen på oss. Sagor om himmelska ostar i nyystade testament; Gud är stor, släpper in de som tränger sig i kön med förköpt förlåtelse samt lurar lengräddade att lydighet lönar sig!

Voltaire: Dåren är bakbunden genom sin egen bakfot.

Galileo: Ja mig släpper de varken in eller ut. Jag råkade trampa på en öm punkt när jag punkterade vår världsbild. Tellus måste tydligen ligga i centrum enligt arkitekterna i Vatikanstaten, solen får inte skymma Guds spotlight och sabba sankte Pers logistik!

Voltaire: Jag och 'Emilie har universella ambitioner på upplysningsfronten för framtiden får inte ramla ur almanackan, så vad sägs om ett uppslagsverk?

Brahe: Ja mig drar man inte längre vid näsan, men kolla först om inte kalendern bör bytas ut!

Galileo: Alla slags uppslag är bra, och sammanställer man perspektiven i ett verk, skriftligt som praktiskt, så fine for me, men inte ett ord till får yppas om hur jag tänker! Jag är en krake utan stake som köper mig tid, men även solen har sina fläckar, och ur tiden skall vi aldrig gå!

Rosseu: Jorden må vara i utkanten men våra fötter bör vara därpå när vi skådar uti det blå.

Påven: Apropå gallimatias, hur går det med teleskopet Galilei?

Galileo: Jag tappade det från mitt torn och världen vet nu att du kan se i stjärnorna om att falla uppåt! Man får inte frukta det fruktlösa när man äter av kunskapens träd! Newton som också hade kartläggning i kikaren fick äran med äpplet. Men själv lät jag mig ju inspireras av Copernicus, så utvecklingen är en kedja av händelser!

Swift: Vi äter varandra.

Rosseu: Barnen är nyckeln!

Locke: Ett oskrivet blad.

Brahe: Barnen är som himlakropparna, de rör sig i tomma rymden, men gudstron försöker fästa dem vid sitt firmament.

Rosseu: Vanligt förnuft i god jordmån, det vi sår får vi skörda!

Voltaire: Ja, vanligt förnuft är ovanligare än man tror!

Swift: Jag blir galen! Av dårar styrs världen! Allt ädelt är ruttet, vi spänner bågen och dansar på slak lina. Människokännarna vet föga om människor, sanningsvittnen ljuger, kärlek predikas av dem som är uppfyllda av hat, och intelligensaristokrater är lika dumma som hjältedyrkarna är fega. Säg inte att vi ska upplysas när själva grunden är mörklagd!

Stagnelius: Kaos är granne med gud, liksom genialitet med galenskap. Tanken famlar försagd som ett irrbloss i en störtad värld, säg, vem räddar dig då?