Bland Mästarna i Minneslunden

hänger

ironins Mästerciselör

Karl Vennberg

infattad i sitt eget Mästerverk

Det Svarta Smycket

Småleende

plockar han med van hand

ner sin omramning,

psalmernas oskrivna

pauser

ända in till sin egen nakenhet

och blixtrar plötsligt

som "en punkt i tiden som fattar eld

spränger orden

och slungar dem som frön åt jord och djur."