En dag i mitt ansikte
stod plötsligt ett stort slag
från tidigare århundraden.
Dimman tätnade och tyngde rockarna.
De slöt sig om kropparna
som omfamningar.
Detta var således dagen efter
drabbningen och alla som kom gick inte. 

En dag i mitt ansikte är tusen år,
ett nattfly, en ål i dyn.
Drar sig snabbt undan ljuset
och borrar ner sig i botten. 

En dag i mitt ansikte räcker
till att driva en liten stads elproduktion
genom taket och grabbarna på torget
tar sig en jävel till och det glittrar
från flaskorna som kastar solkatter
på rådhusets klocka.
På bänkarna är de tätt packade. 

En dag i mitt ansikte
ska man gräva fram ett mosslik,
välbevarat med en gnutta mat i magen
och dagen därpå kommer man,
efter långt letande, finna den där pojken
som försvann från sitt hem en regnig kväll
då ingenting växte. 

En dag i mitt ansikte lutar sig fönsterputsaren
fram mot rutan och ryggar tillbaka
över det han ser i den ståndsmässiga lägenheten.
Han kommer att gå i terapi, söker sig själv,
gillar inte det han finner och blir silversmed.
Han kommer då att semestra
en dag i mitt ansikte och det räcker
med att säga att han är
mer än nöjd med färgen.