Kära älskade Nissar och Nissor!
Äntligen en liten hälsning härifrån.
Det vintriga kriget härjar för fullt
i bullriga skyttegravar. Dra på trissor 

som jag saknar värmen framför er brasa.
Men någon från högre ort har ställt oss i kön
mitt ute i ingenstans för att göra ingenting
och ge vårt allt för en fånig fana, en trasa. 

Det finns så mycket som är svårt att förstå:
Flera av oss börjar bli galna, några tror
att gyttjan vi vadar i inte är verklig – mest
förvirrad är min närmste granne, P-Nisse Blå, 

som på fullaste allvar menar
att när väl Ondsketomten kommer och klappar
på vår port ska vi inte ta varandra i hand,
inte hänga färgglada kulor i grenar 

och allt ska inte bli som det var förut.
Mina våta vantar… Hoppsan, nu kallar de
på mig: Dags att sätta sig på sin post!
Jag måste göra ett hastigt och lustigt avslut. 

Det viner om min slitna luva,
mina vänner och jag ligger tätt
om nätterna för köldens skull.
Jag sänder mitt brev med duva. 

          Hälsa särskilt till nolltomtarna. Vi är ett!

                                                       Eder, Eljest