Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är en gammal text. Försöker blanda Kristna lagtexter med min egen prosa. Jag antar att det inte går så bra. Jag älskar det skönlitterära, som ofta landar i nåd.


Vid vägskälet

Annandag med pizza i Falköping. Jag stack mig på religionens skiva igen. Ett is-briljant snöland upp i nordsorg. Är det jag eller någon annan som kanar. I en dimridå nedför backen. Eld i materian. Kärlekens vara eller icke, med rivna prästkragsblad. Är du inte härifrån ser du kanske saken korrekt. Thailändskan på sina 17 vårar, ser kanske landet som det blivit. Kanske mer på riktigt. Inte som vi gjorde en gång. På sin moped på gammelvägen. Med våda och passion. Lanternor på skeppet. Nu längre inåt landet. Bonden med ladan och grepen invid Göta kanal. Ni får förlåta, men vi har försökt få det här att hänga ihop.

Elden i midvintertid
Älskad och stulen stod jag mellan tiden som var, och allt som väntade. Här bland hungriga vargar och lejon. Jag minns än idag doften av ammoniak. Med sorg slagen vid Mälaren. Vi hade stackat upp och byggt. Tänt eldarna på stranden. Kastat i reven. Solen var stor och rund. Kristaller gnistrade i sommarhettan. Flickor på bergskanten ner till vattnet. Hö som vi vände med traktorn. När kyrkan sålde gården, sålde jag bullar från lidret. Här på gatorna försöker jag nå fram. En skakande hand över kullersten. Kära bröder, vem tog er in i berget. Bara Gud kände namnen på katterna som gick bort sig. Jag hoppas ni fann ett nytt gömställe sedan. Att ni fick en låga tänd som värmde lite. Att någon famnade er som vildblommor på fältet. Gav er en gåta vacker nog att förlåta. Älskade er mellan kylan och hettan.

Var vi inte gjorda för det här?
Jag hade haft med palmen, från lägenheterna i Kungsör. 2013 stod jag i ett torp vid Varnhem. Jag trodde inte att jag var gjord för att leva med en kvinna. Min frihet var en helig grej. Då var palmen fortfarande ok. Den såg fin ut. Och där stod jag i knivaledet. Tar jag med palmen är den snart död på något vis, tänkte jag. Snart var jag hemma igen. Och efter en tid hade katterna ätit ner den till roten. Allting kostar, du får betala. Annars blir du ensam, på en slätt någonstans.
Då stod jag snärjd
Jag kämpade mot ovädret. Jag sade, vem är du herre, som slaktar mig. Inte bara en gång utan två gånger. Men han sade: Inte genom någon mans vilja ska det ske, eller genom någon människas kött. Utan genom Gud. Gå i tro och synda inte. Ty se. Den om tror på mig ska leva om han än dör.




Övriga genrer av Carl.m - Resigenten
Läst 241 gånger
Publicerad 2017-12-05 20:41



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Och den som tror på Jesus kommer inte på skam.
2017-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Carl.m - Resigenten