namnet skrivet med krita
blir allt tunnare i regnet

solens ljusbatong slår väggen
                hur längesedan var det nu?

den hand som skrev har skrumpnat
tappar kritan som fyller i
dagarna lagda på vinden
vikta och packade i en kista
pressade krymper de i mörker 

räkenskaperna makulerade
slutsumma noll noll noll noll
vältuggade pennor ligger i askar
bekänner sina misslyckanden
bristen på logik och det öppna
svalget mellan bör och gör 

blodet i sanden och sjön
det var där jag föddes lutande
mot ett schackproblem
vissa saker ses endast med slutna ögon
därefter följer de döda cellerna
som ett stjärnfall över hornhinnan
dessa meteorregn är tecken
        jag har försökt räkna omloppsbanor
        och avstånd bakom ögonlocken
                                                  chocken