smeker mig långsamt på kinden framför spegeln
den där personen som jag ser framför mig
jag känner inte igen henne
tomma gröna ögon med stora svara pupiller
trassligt lockigt hår med en urvattnad röd hårfärg

varje steg jag tar känns inte längre
fötterna är befriade från känsel
det är inte som att sväva fram
mer som att vara på gränsen till existens

varje andetag är tungt och gör nästan ont
men det är det enda beviset
beviset på att jag fortfarande är här i livet
vem jag än är