över frostig vind
genom fotsteg i snön gav
ljuset av
själavingar
svar på alla frågor

vi kanske ses
någon dag i vinden där
månen kan leda
vägen fram

ekot från den gångna sensommarens duggregn
bubblade över allt
som varit

månen berättar, så lyssna
det finns inga ord kvar
bara känslor, som talar

frusna tårar på kinden, men
ses kanske någon dag i
vinden
känner hur det blåser

vänder du någon gång tillbaks
kommer du förstå, att
ditt svar finns där, i
vinden

vi var änglar utan vingar
som föll ner från
himlen en,
vinterdag

min egen ängel, en
själavinge, mitt
stjärnljus