Mina ord träffar dig som pilar,
felriktade och skeva missar dom målet

Dina ord rullar över mig som stenar,
slipade mjuka av havet men ändå hårda

Knuten i magen över missriktade pilar
vrider sig ett kvarts varv och förblir en knut

Masserar mina blåmärken efter de tunga stenarna
Tänker på dig mitt barn och undrar hur det blev så