Min klocka har stannat.
Ni sa att tiden skulle stanna då,
men det var fel.
Jag tog ur vartenda batteri,
med förhoppningen om att bli fri.
Men ni hade fel.

Tiden väntar inte på någon,
så vad väntar vi på?
En illusion av allt vi önskat,
en bild vi målat en gång.
Mentala bilder kan aldrig bli verklighet,
jag målade helvetet och bröt normen.

Rekryterad av sorgen,
fast som i en sekt.
Kan du känna känslan,
så har du tolkat mig korrekt.
Jag säger det aldrig rakt ut,
sådär direkt.

Jag smyger som en kameleont på djupet,
precis som känslan.
Känslan jag aldrig kan förklara.
Men jag kanske kan få dig att förstå,
eller känna något mer än så.