min kära älskade 

min goa' söta rara

han är i stor fara

axlar armar knän

vart bär det hän

massagen han får

innan han ut går

för ingen förstår 

han cyklar i kyla

vinterslask och regn

i storm och hagel

när vinden pinar

breven kommer fram

men han stupar min man

på tröskeln till vårt hem

för trasig är han om igen

armarna har trillat av

benen har gått av på mitten

huvudet surrar som en bikupa

hans kropp har domnat bort

jag ska kyssa honom hela helgen

laga honom med magisk kraft

min kärlek är det som gör att

han delar post igen på måndag

trappsnigeln är beredd på det värsta

trafiken är tuff och nu mycket farlig

cykeln ska tränga igenom snövallar

postväskan överfull med hårda paket

de bäras och kånkas trappa upp och ned

inte konstigt att hans kropp blir ur led

hans bror säga trappsnigeln ej behövas

att världen skulle klara sig utan denne

att andra yrkesgrupper är mer värda

att klagomålen om slarv är befogade 

han vet inte att femhundra varuvagnar fyllda

ska min man ensam dela ut innan julen är här

och på oplogade gator i snöstorm och iskyla

det är så att det i mitt kvinnohjärta vill yla

vart är teknikutvecklingen som alla pratar om

de delar post som det vore adertonhundratalet

rocketsiens vetenskap forskningen är död

ge den nobelpris som löser detta med glöd