Mina ögon rullade som i en spelautomat. Jag går i den gnistrande kylan. Sorgefåglar och ämbete. Festen som törnade i marken. Kunde jag fly som de övriga, ruska av mig det. De höga skratten blandades med tårar. Tiden tog mig. Jag kunde inte ana den längre. Visarna på klockan hade rostat ihop. Fallskärmar i skyn där skomen var kastad, med en julhälsning. Tjära och fjädrar och iskall nubbe. När jag blev utkastad så såg jag henne bakom rutan. Hennes hjärta var fruset fastän hon log. Som en sista hälsning mellan betongen. I gatuhörnen sålde de tidningar. Blaskor som kunnat heta pest eller kolera. Törnrosa drog ner mig, och satte sista fjädern i hatten. Jag anade en framtid, men såg den inte.