Genom tistlar och törnen
Deras fina fasader gjorde oss till brickor i ett spel. Himmelriket liknas vid en deg – som en kvinna reder i tre mått.
Jag gömmer mitt liv, mer och mer för samfälldheten. Ger bara ut några dikter och alster. Det är deras efterföljelse nu, deras kallelse som står på spel. De som stod upp för Herren skulle snart röjas undan. Ensamma fick de lida i sin förtvivlan. Ni tror det inte – och vi i fick inte tiga. Med eller mot vår vilja.
Jag checkar ut som konstnär. Vägen, sanningen och livet gjorde en undanmanöver. Men jag levde, gjorde något ändå.
De som lider brist, som inte får någon hjälp, utan istället anklagas som snåla ifall de klagar – kommer alltid vara ett slag under bältet. Ändå behövde vi inte klaga. Det är nästan OK.
Vi har en hjälte i oss som kan frälsa.