Kastas mellan liv och död. Bröstkorg som lyfts snabbt upp och ned. Kala väggar och ett fönster öppnas för att låta själen få leva i några minuter till. Kallsvettas med en temp på 36. Ett inre brännmärks med tuber och syre. Längtan efter döden är befriande nu. Jag låter dig gå nu. Jag unnar dig vila och ro. Men du hänger kvar. Sjuksköterskorna befriar dig från ångest och smärta. En väntan på döden som jag vet kommer snart. Jag är fortfarande frisk och full av liv. Du ska dö och är mån om mig när jag sitter och vakar hos dig. "Stäng fönstret om du fryser!", Drick vatten om du är törstig!", "Var inte orolig när nätterna kommer!", "Priotera dina barn när jag dör!". Så många tröstande ord. Du ska dö, inte jag. Men jag är den som gråter och du är den som är stark! 

Jag älskar dig pappa!