du var mestadels tyst när vi sågs
bjöd mig på kaffe i ditt kök

köket, fullt av cigarettrök
trots att du försökte blåsa ut den genom en glipa i fönstret du hade öppet

mig gjorde det inget
doften av gula blend, de där kärringciggen som vissa kallar dem
påminner mig fortfarande om dig

jag vet egentligen inte varför jag fastnade så för mig
kanske för att du inte var lika förutsägbar som de andra

tystnaden gjorde mig nervös
tror att du var blyg och eftertänksam
jag däremot var helt tvärtemot
det enda vi hade gemensamt var ångesten

du kysstes som någon som inte hade fått kyssas på tio år
men tänkt på det varje sekund
mer hungrigt än passionerat

varje gång blev jag lika överraskad
undra om du märkte det?

jag minns den där gången vi hade sex
gled ner från sängen, fortfarande var du i mig
inget stoppade oss, vi var båda lika hungriga
bara aldrig kära