ljuger du så

talar jag sant

strimmorna föll från ljuskällan

revs sönder till en splittrad drivis

hjärtats inre fylldes av tomheten

hennes hand mot hans panna lisade

suddade bort salta tårar och vemod

med all sin inre kärleksbarmhärtighet

han såg henne kände henne levde henne

som om han fann henne som sin älskade

hon en illusion av en svartmålad stolthet