Vad jag är smutsig
smutsig mot renheten av mitt inre
mot den klarblåa himmeln
Jag skäms - ja - jag skäms

Jag går i trasiga kläder
Nu sjunger jag med tonlös röst
sjunger på en obegriplig sång
för min egen skull och ensamheten.

Nu har jag lagt mig i gräset
i den vårgröna björkbacken med
kaffesmak i munnen. I detta
ögonblick får jag syn på en
kråkskrämma. Han liknar en förtappad
krigare på ett slagfält, orörlig och gravt
skadad där han hänger.

Jag rapporterar till befälhavaren att:
Halmen i benen delvis borta
Båda vantarna saknas
Huvudet saknas helt
Dessbättre - slipper han tänka.

Nu har jag satt mig vid bäckens flöde
som stilla glider här förbi. Men min
spegelbild blir kvar - jag ser bedrövlig ut.
jag skäms - ja - jag skäms.
Dock allt jag ser, är i naturlig storlek.