Gryningen tar form över över takåsarna i ett frostigt göteborg.

Snön lyser vit i omgivningarna utanför mitt fönster.

Det är minusgrader.

Jag är hemma.

Ensam i all tysthet.

Bara jag och min andning.

Familjen sover.

En stillhet som omsluter mig på både ett positivt och negativt sätt.

Jag är lite rastlös men suger in lugnet och uppskattar det tysta.

Det är inte för evigt.

Där ute.

Hos alla andra.

Råder stress och anspänning.

Snart är jag där själv.

Därom råder inga som helst tvivel.

Men.

Jag skulle helst vilja frysa ”nuet”.

Som ett fotografi.

Och bara stanna kvar.