Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Eget foto, isskulpturen är naturlig och var bara ca 10m cm hög. Foto av Eva Akinvall, ©


Begrundan över nattgammal is

 

 

Vi skrinnar ut nu

Utöver nattgammal is

Som precis lagt sig

När vi nyss gått upp

 

Skär drar vita revor vackra i ytan blanka

Gnisslar när det skär

Dunk från här och där hörs

Dån ett litet muller studsar genom ottan

 

Vatten, här är inte bottenfruset

Ger väl spänning under ytan

Underytanspänning

Och isen bär och växer krymper, lever rör sig, utan synbar spricka

 

Lätt på skridskon må vi vara, snarast flyga fram med armar såsom vingar

Ty nattgammal is är så skör, dock tilltagande i styrka

 

Hare skuttar, stannar vakar öronen på topp rakt opp

Lystrar registrerar hoppar vidare ljudlöst över snön den vita

Solens strålar plötsligt skjuter fram silad genom granbarrsgröna ovan trädens kam

Här syns nu vid den lilla sjöns strand även rådjursspillning, småfåglarna sova än, men snart skall sången vakna

 

Vi skrider ut nu

Ett ritsch ett ratsch

Och så isens fillibombombom

Är allt som hörs

 

Vi tackar tacksamt för att det trots sol är under noll och vi har koll så isen inte smälter bort

inunder oss

När vi varsamt skrinnar fram

över nattgammal is

Som precis lagt sig

När vi just vaknat upp

 

 

 




Bunden vers av Eva Akinvall (emca~vargkvinnan) VIP
Läst 609 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-12-12 17:37



Bookmark and Share


  Ronny Berk
Fint foto, väl skriven poesi !
2018-01-12

  Ann V Åhsberg VIP
Det låter som njutbar naturupplevelse!
2017-12-22

  Lena Själsöga Keijser
din glädje
er glädje
skimrar
glittrar i varje skrinnardrag, rad
2017-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Eva Akinvall (emca~vargkvinnan) VIP