Vi skrinnar ut nu

Utöver nattgammal is

Som precis lagt sig

När vi nyss gått upp

Skär drar vita revor vackra i ytan blanka

Gnisslar när det skär

Dunk från här och där hörs

Dån ett litet muller studsar genom ottan

Vatten, här är inte bottenfruset

Ger väl spänning under ytan

Underytanspänning

Och isen bär och växer krymper, lever rör sig, utan synbar spricka

Lätt på skridskon må vi vara, snarast flyga fram med armar såsom vingar

Ty nattgammal is är så skör, dock tilltagande i styrka

Hare skuttar, stannar vakar öronen på topp rakt opp

Lystrar registrerar hoppar vidare ljudlöst över snön den vita

Solens strålar plötsligt skjuter fram silad genom granbarrsgröna ovan trädens kam

Här syns nu vid den lilla sjöns strand även rådjursspillning, småfåglarna sova än, men snart skall sången vakna

Vi skrider ut nu

Ett ritsch ett ratsch

Och så isens fillibombombom

Är allt som hörs

Vi tackar tacksamt för att det trots sol är under noll och vi har koll så isen inte smälter bort

inunder oss

När vi varsamt skrinnar fram

över nattgammal is

Som precis lagt sig

När vi just vaknat upp