... är när det kommer till
saker och ting vi har
vilket avser

när det är mitt
det lilla jag ännu har kvar

och

när det gäller ditt
utöver det du hade med dig ...
... allt vi förvärvat gemensamt
och som fanns hos dig 
när delningen var klar

När någonting försvinner för mig
eller går sönder
beror det på  min egen förskyllan
likaså om du välter ner någonting
som är mitt från hyllan

Om någonting försvinner för dig
eller går sönder
är det tveklöst så
att det beror på
någon annan i allmänhet
och om jag råkat vara i närheten
självfallet mig i synnerhet

Men eftersom mina saker och ting
i grund och botten 
saknar varje grad av vare sig
affektionsvärde eller kvalitet
är de ju inte värda någonting

Emedan det som du äger och har
är förvärvat utifrån ädla traditioner
av god smak, stil och affektionsvärden
att vid värderingen lägga till 
gällande marknadsvärden 

Allt det som jag från början hade kvar
vilket fick respass ur situationen
eftersom det intet värde hade
liksom det mesta som är mitt ej har

 Ersattes av det gemensamt inköpta
som sedan hos dig blev kvar
eftersom du stått för såväl
urval uifrån gedigna kvalitetstraditioner
som alla nödvändiga inköpsinstruktioner
och dessutom betalat hela kalaset med ditt kort
samt stått för transporten hem

Att hälften av kostnaderna och bensinen
betalades av mig direkt till konton
som tillhörde dig
antingen i för- eller efterskott
är ju detaljer som knappast
kan ha något intresse för någon annan
än blott bara och endast mig

Vad sjutton är det egentligen det
handlar om det jag nu skriftar här
Det har ju med tiden hunnit passera
så mycket tid
att det i det närmaste övergått 
från att ha varit en del av nutidshistorien
till mer av någonting som hör till
arkeologiskt tidsperspektiv  ...

Så vad fick mig att till just dess ord
just nu finna inspirationen?
Kanske blott en påminnelse 
om drivkraften och källan
till hur du ännu idag har förmågan
till att påverka och inverka 
på så många olika dimensioner
av mitt liv ...

... vilket som just nu idag
stundom kan sparka liv i
retroperspektiva reflektioner
över hur det som hände idag
utifrån arkeologiskt tidsperspektiv
genom åren i olika tilltagande grader
fortsatt att hända och över tiden
bidragit till det som idag är
återstoden av mitt liv

Ett liv 
jag ej längre blott har kvar
utan äntligen börjar få pejl på
för att kunna få förutsättningarna 
jag så väl behöver
inför en framtid utan vare sig
dig eller ditt inflytande

Någonting som förändrar allt
och inte blott ger mig möjligheter
att få återställa lite mer av
en gång i tiden förlorade 
saker och ting

utan än mer 
mig sinnesro
och frid i själen skänker

då jag ej mer
behöver ta hänsyn till
eller ens bry mig det minsta om
vad det än är som du tänker

Ty jag är idag äntligen vaccinerad
helt och fullt ut
mot varje tänkbar form och variant
av alla dina kreativa intrigerande ränker

Även om du ännu 
kan skapa såväl 
smärtsamma minnen
som irritationsmoment
vilka inverkar och stör
alla mina sinnen
då det ännu finns 
gemensamma punkter
av levande karaktär
som för oss 
oundvikligen 
sammanlänkande är

ännu en tid
innan de tillräckligt stora
och mer självbestämmande
äntligen verkligen är

Önskar just nu
här i den skrivande stunden
att den tiden
redan vore förbunden 
utifrån den tidpunkt
i framtiden då vi nått ända dit,
via aktivt verksamma kanaler
som får den så efterlängtade
framtida verkningsgraden
att kunna återkoppla hela vägen hit
till situationen som är här och nu

så att jag kunde få slippa
att bli så upprörd 
och illa berörd
fler gånger 
av någon som är som du ...

_____________________________

Publicerad här tidigare i juli 2012