sagoväsen skrider mjukt

väver skönhet

stammar

är varpens trådar

sagor

sannhets

sällsamma

bärare

tonar väg

utan spruckna stämmor

du rör vid

mitt brösts öppnade

revbenen

en korg

en strängad lyra

dina fingrar

stämmer med nycklar

smidda av stjärnguld

själv

vilar jag stilla

du tonar

var inte rädd

jag ser inte min rädsla

buren upp genom hav

bärs den sjunkandes andning

själsebb

sköljdes över

av stegrande kammar

hon läggs i en helande ljuskristall