Var tar all kärlek vägen?
som var så stark och stor!?
När döden kommer
slutar inte känslorna leva.
Kanske finns de kvar i soluppgången
så stark och röd.
I snöfyllda grenar i gnistrande vitt
mot turkosblå skymning.
I mina steg ,mina tankar mina ord
i min dröm när dagen är slut.
När man verkligen älskat
andas samma andetag.
Blir bortgången så stark och brutal
vardagen blir så tom och ofattbar.
Som ett vilset löv har jag svävat
min själ har hållit andan och bävat.
Men kärleken överlever
stark och vacker.
Som ett ljuvligt minne
över det som var.
Du fattas mig
idag gör det lite mindre ont.
Jag har lärt mig leva ensam
men skulle ge allt för att drunkna i din famn -igen!