Vackertystnaden
vill lära mig att se.
Jag följer stillhetsstigen,
iskristaller i mjuka täcken
bäddar in decembertankar.

Jag ser de vackra sagorna,
någon har vandrat här
siluetter längs plogfårorna,
i vinterängens skönhet
bor blåa pärlor.

Ur mättad aftonton
sluts decemberögon.
Att vända blad
är att lyssna till den tysta sagan,
är att måla med mjuka penslar.

Varma stämmor sjunger godhet
och aftonhimlar skimrar.
Jag vill linda dina löften
runt mina frusna axlar.
och
jag vill kunna tro.


COPYRIGHT text och bild/ÄNGLAÖGON