Nu står jag där igen, i mitten, alldeles ensam. Långtifrån alla hörn och långt ifrån hjälpen. Färden nedåt är alltid dubbelt så snabb som den uppåt. Krafter som drar ner hela ekipaget är starkare än den hjälp som inte finns. Det är inte jag som bestämmer, det är Ågrens hiss. I mörkret, långt där nere, i källaren bland kulvertar är vägen upp till toppen en evighetsfärd.

© Björn Blomqvist 2017-12-14