han står i stormen av

ljudlösa viskningar

ord så öronbedövande

träffad av isande ordstormar

de skrev sig in i honom

skar in i ben och märg

frostrosorna flyttade in

vintern blev en hård istid 

tunga steg springer för livet

bort från bedrövelsens förfall

lögnerna jagar den stackars pojken

utmärglad tärd köps han tillbaks

han sprang men skrämdes av Bambi 

hon hade klätt sig i ulvakläderna

clownerna ballongerna karusellerna

sockervadd och polkaklubborna lockade

vid insikten om konsekvenserna

står utredarna fullkomligt chockade

kroppen sammanflätad med rötter

ur jorden syntes bara hans små fötter

hans far fann man under en sten

det var natt svart natt timmen sen

varningsklockorna hade skaldat ut

deras liv i stor fara döden når tillslut

hjärtat rister i den iskalla sanningen

kropparna bärs ut på bår in i huset

sakta går det upp för den som blundat

att ögonen förmörkats av brist på tro

hur bygga en hoppets bro då ansvaret är tungt 

över de liv som släckts för en lögn gjorts sann

en sanning de trott var en lögn liksom hot ...

går inte att se med blida ögon eller vara efterklok

gryningsmånen möter morgonsolen

kastar ljus över de mörka skuggorna

vad de ser de som misstagit sig stort

ska sent lämna deras bleknade samveten