Hej och hå!
Julen är här, och även där.
Med den ökar människors aptit
efter meningslös skit.
Ty barnen dom vill leka,
med allt som de kan peka
på, för denna dag du ej kan neka.
Trots sin falnade ekonomi,
drabbas alla av akut afasi
när någon ifrågasätter deras slöseri.
Vissa blir även arga, ty deras stolthet vart sargad
av den grymma kritik, mot deras överflöd.
-Jag gör bara som alla andra, varför måste det vara mig
du ska klandra?
I deras värld, är det var och en för sig själv
tankar på fattigdom och hunger hör inte hemma här.
Ty mitt välstånd är viktigare än deras allmäntillstånd.
Därför tar de avstånd från allt förstånd,
för att ge dig bistånd, ger inte mig nått välstånd.
Den egna lyckan vägs upp i hur mycket olycka
de som skapar alla dessa saker fått lida.
I tysthet på andra sidan jorden, utan orden
att visa sin ledsamhet för de som utnyttjar deras
frihet för sin egen glupskhet.
Fortsätt köpa och ni kommer stöpa, en jord
full av egenkärlek, men tom på kärlek till andra.
En jord full av habegär, men tom på omtanke
för jordens biosfär.
Det själviska paradis där alla drabbats av hybris.
För att hejda denna bris av materialistisk praxis,
måste vi samla vår expertis, och slå oss ner.
Vid ritbordet må vi skriva nya ackord för hur
vi ska förhindra denna vanvård.