En öppen tid utvecklas i ett sprucket glas
Skärvor skingrar ljuset mot en målad fasad
Ett slutet rum i en blänkande vas
Omslukad utav djupet när jag frågar om vad

Omfamnade, omtumlande
Samma form av undrande

Fantastiskt läskigt, otäckt, okänd mark
Genom dimman, sena timmar, ser jag inga
Glimtar ljus i fjärran, den vars värme gör mig stark