I.
bärare av blöt svärta, torr som ett ökenlandskap
lyssnare till mina läppars törst
dina linjer är rena, din stolthet stor
mottagliga givare, generös till botten
öppen värmer händerna slutna omkring 

II.
du med din dolda sötma, mjukt vitt kött
bärare av socker, trängd av grannarna
gyllene dagar av sol, fraktad över det
stora till kylan, självklart måste du
vara klädd i åtsittande dräkt, du krökta
blommor torkade och döda är din begynnelse
och ditt slut är kött och fläckar i guldet
ingen känner dig, bakom din mask
av uppriktigt leende glädje 

III.
ögon stora och tomma
klyvare, tvåbenta avskiljare och fogad höft
kylan som hos ett vapen blankslipad hämnare
ögonen visar ingen ånger när stålet
äter sig fram, föddes du skarp
eller har livet slipat dig sådan
inte ens Mozart får mig att hysa känslor
för dig, du säger att du bara gör det
du måste, att det inte är du som väljer
vart du går på stela ben, eller vem som
sätter sina fingrar i dina ögon
du hävdar oskuld och jag förstår,
men jag har ändå svårt för dina bröder
deras ben och hur de löper över
tavlor av Dalí, du är kall också i min hand
du klyvare, avskiljare, du blinde 

IV.
du fäster mig i det öppet vita
du som aldrig undrar vad som sägs
utan blöder svart även när jag syftar gult
jag har funnit särskild vänskap med en
medgörlig reskamrat, utan frågor
utan svar, vare sig du ligger eller står
är du alltid redo, du gode scout på tå
stående på rullande litet klot, vilken mångfald
av nyanser du ger
trots att allt du säger är svart 

V.
tuktad, tuktad genom generationer
av ympningar, tuktad, tuktad till tråkighet,
du kan inte ens känna vinden smeka dig
låta regnet väta ditt hår, tuktad, tuktad
tiger du med uppsträckta armar
som om du korsfästs i intet tuktad, tuktad