jag älskar dig likt mina drömmars fulla rus

jag tackar för tuggade rosor och vågor

...var mjukare nu

det är en storm som blåser upp

hur rullar tärningen....

parplex är vi tysta

jag letar var dag

ändå missar jag varje tåg, varje båt, men aldrig vingen

det hade varit underljuvligt att få gå ner till mod

och förståelse, så vare sig  jag väntar eller går

mönster i mattan och parketten om du förstår

...du leder mig sakta in i rummet

vi låter allting falla

våra skal, tystnaden, utsidan, insidan 

du placerar mig naken framför det fladdrande ljuset

du studerar mig...

...allt är så starkt, rysande  framför spegeln i gråten. 

En djup kyss kan vara förevigt, för varje fri människa

lyckan och triumfen i just det stigmat är bäddat med snår

den självständiga hårdheten i ett heligt band, samband