Så vacker är jag endast i märkligheten. Utan något att begripa. Förlora. Bevaka. Försaka. Det ligger stjärnanis kring ljusen. Hur är sorgen ens möjlig, begriplig. Förståndig. Där det skulle vara titan. Min soul baby. Sången och skratten, trösten och ron. Lusten och härligheten. Så vacker är jag endast i nedan. Månen och Jupiter. Var lägger du din mantel för natten älskade. Min doft kommer ur en flaska formad som en kvinna. Och hur strör du orden. Själv är jag helt tyst. Lyssnar i kroppen, mot huden, längs hårets böjning, likt en kvinnas höft. Och ser du fåglarna älskade, de flyger lågt i kväll. De flyger mot stormen. Och anar du faran, innan.

Så vacker är jag endast i dina ögon, älskade.

Så vacker är jag endast när snön faller och skorna är våta. Jag låter flingorna landa i ögonfransarna. Blinkar försiktigt och låter vyn suddas. Lagom disigt. Låter gråskalorna avlösa varandra. Gungar kroppen mjuk. Spiller leendet över. Och när lät vi oss.

Så vacker är jag endast,