Quand la dépression me frappe, la douleur qui surmonte mon être, je tombe et la vie me semble injuste, même la mort semble être accueillante, c'est là où je retrouvais mon sourire.

Et pourtant, la vie me fut insignifiante pendant ce temps que l'ange de la mort tenta de m'appeler, la vie me retenait et mon âme surmonta la douleur à nouveau, la vie m'est tout simplement très chère.

Donc je suis de retour parmi les gens qui sont prêts à lire ce que j'ai à dire.
....................
När depressionen slår mig, smärtan som överstiger mitt jag, jag faller och livet verkar vara orättvist, även döden verkar vara inbjudande, det är där som jag fann mitt leende igen.

Ändå, livet saknade betydelse under den tiden som dödens ängel försökte kalla på mig, livet höll mig tillbaka och min själ översteg smärtan på nytt, livet är helt enkelt mig så kär.

Dock så är jag tillbaka bland folk som är beredda på att läsa det som jag har att säga.