Det var bara några få tunna strimmor moln över den ljusblå himlen, de längst ner hade guldkant.
Bussen åkte upp över höjden, och bakom kullarna i fjärran skymtade den stora brandgula solen fram. Så fort de åkte ner i dalen, försvann den dock ner bakom sin kullbädd igen. På utsidan i kanterna av fönstret satt frosten. Kristaller som glimmade. Och de döda träden som omgav vägen hade någon slängt stora klickar grädde på, så att grenarna slokade. Hon såg ut över det fascinerande landskapet en stund, sedan började hon tänka på vilket kortspel hon skulle tvinga med sin mamma på när hon kom hem.
Och juste, hon fick inte glömma att lämna tillbaka Lisas docka i skolan imorgon. Åh, den där låten hon gillar är på radion nu. Undra om David också gillar denna låten, kanske hon ska fråga honom imorgon. Ojdå, hon har ju glömt göra läsläxan. Men hon hinner läsa den innan hon kommer fram. Så tog hon upp sin bilderbok och försökte långsamt läsa sidan som hennes klass hade i läxa till morgondagen. Plötsligt var hon framme.

*

Hon berättade vilt vad helgen hade inneburit för henne medans hon hoppade fram i den stilla vintern med mamman en liten bit bakom sig.

*

De kom hem, och gjorde två koppar te.
När hon och mamman hade spelat klart det sjunde kortspelet sa mamman att hon måste studera. Och så satte mamman sig vid sina böcker. Till en början försökte hon få mammans uppmärksamhet på olika vis men efter en stund tröttnade hon. Hon såg sig omkring i rummet, satte sig ned med nåra gosedjur och leksaker. Men efter en stund satt hon mitt på golvet och flätade ändarna av trasmattan. Utan en enda tanke i huvudet ena sekundet, och en miljon tankar andra sekunden.