det är mörkt en vinterkväll när jag går igenom stan
jag räknar personer som står på sina balkonger och drar in tobaksrök i sina lungor
räknas deras leenden
som kommer ibland

det är mörkt en vårkväll när jag går igenom stan
jag betraktar det enda som lyckas överraska mig varenda gång om och om igen
himlen
ljuset på himlen
där det bryts vid horisonten
molnen är så rosa och lätta
som mig

det är mörkt en sommarkväll när jag går igenom stan
jag har tio missade samtal och en bh som skaver
för mycket koffein i kroppen
för lite kaffe i take away-koppen
jag ritar av sneda hus och sneda tankar
de ser ut som explosioner och radioaktivitet

det är mörkt en höstkväll när jag går igenom stan
mina ben är tunnare nu
luften också
jag andas och jag gråter
gråter för att det gör så ont att leva
men också av lättnad
för att det snart är ljust igen
och då blir det lättare
då blir allt lättare