han är som
en trend
och liksom inte en fin vintagetrend utan
en brunkrämstrend
en sån där som man bara inte går
tillbaka till

jag gör det ändå
går tillbaka till honom
hela fucking tiden
precis som måndag kommer var sjunde dag

jag är tio skjortknappar närmare hans hjärta än jag var då
men också en gylf och en silverknapp längre ifrån

och sanningen är den att
jag trodde att han bara var ett kapitel i mitt liv
en tid av fint och fult som skulle glömmas bort som allt annat

men han var aldrig ett kapitel
han var bara en sida
och jag är tusen sidor
om inte mer